.

igår dog världens finaste hund. den hunden som alltid har funnits vid min sida när jag har varit ledsen. hon är borta. jag vet inte vad jag ska göra och jag vet inte vart jag ska ta ivägen. känner mig bara så kraftlös. jag saknar dig älskling.

har gått och skaffat mig en ny blogg. skriver inte här längre. bye!

det har varit en heldag med jennifer idag (igår. kl efter 12). är glad över att vi har fått upp kontakten igen. först så gick vi hem till henne och kollade på en skräckfilm, tyckte inte den var speciellt läskig. sedan så när hennes mamma kom hem så gick vi hem till mig och åt glass. jag, mamma och jennifer kollade på filmen Juno som handlar om en tjej som blir gravid när hon är 16 tror jag. jätte bra film. efter det så la sig mamma och jag och jennifer var fortfarande uppe! vi bestämde oss för att ta ett mysigt bad, så vi tände upp ljus och la oss i badet och bara prata. det var perfekt. efter det så blev det nudlar för jennifer och dator för mig. sedan så kollade hon på spindelmannen haha. (nämen erica! har du den här?!?!) skitglad. nu ligger hon och sover och ser så gullig ut.


hjärtat! jag älskar dig och kommer alltid att göra.

alltså du ser ju inte. öppna dina ögon och förstå. det ska inte vara sådär.. det är så fel. jag finns inte längre. jag är bortglömd. det får väll vara så. finns bara en jag vet alltid kommer stanna.. mamma. alla andra går och bara skiter i mig. blir så sårad. jag har också känslor, snälla se dom. jag har gjort allt för dig, allt jag har kunnat göra. när du faller så bär jag upp dig igen. när du är ledsen så i princip springer jag och möter dig. allt för dig. fan alltså. känns som om ingenting någonsin betydde ett skit. känns som bortkastad tid bara. sedan får man ingenting tillbaka förutom att du ska göra något annat. känner mig så jävla värdelös.

idag har jag och mickan varit runt typ överallt. hon skulle nämnligen tatuera sig.. och det ville hon göra på east street som ligger på östgötagatan. från början så sa hennes kompis att det låg i gamla stan så självklart åkte vi dit.. vilket var helt fel. då gick vi in på en affär och frågade, "nej det ligger på söder!" jaha...då var det bara att ta tunnelbanan tillbaka till centralen och sedan tunnelbana till medborarplatsen. det stog på hemsidan att dom skulle ha drop in idag vilket som of course inte hade..
så då tog vi tunnelbanan tillbaka till centralen och tåget därifrån till handen. där så fick hon en tid och så äntligen kunde hon skaffa sin tatuering. hon tatuerade in ett hjärta på handleden som symboliserade farmor som kallade henne hjärtegryn. den blev jätte fin faktiskt. längtar tills jag kan tatuera mig.

efter tatueringen så blev det donken, där vi satt och käkade och pratade om allt mellan himmel och jord, mys. nu är vi hemma och vi ska se på film och jag ska käka chillinötter.

längtar tills den dagen jag ska sova hos henne. loveu.

nu har jag ont i ryggen. väldigt ont i ryggen. har suttit och spelat massor med spel på expressen.se.. blev helt galen och kunde inte sluta pga av att det gick så bra för mig. haha. men nu så ska jag nog gå och koka te och sätta mig på balkongen och bara tänka. det är skönt. mhhhhhh..

jag är verkligen trött på det här nu.  jag vill bara vara för mig själv och med mamma och bara tänka. jag vill ha ledighet. för även om det är sommar så känner jag mig jävligt pressad hela tiden. pressad till att göra saker. jag vill inte att folk ska ringa och fråga om vi kan göra det och det. ville jag inte för en dag sen så vill jag inte nu heller. blir så trött bara. låt mig vara för en gångs skull. låt mig andas.. låt mig hinna sakna dig..  gick ialf över till jennifer nyss, haha klockan tolv på natten, men vi är som vi är. tur att hon bor så nära mig. hon smsade mig ialf och sa att hon var ensam hemma och rädd så jag gick över till henne. nu ska vi dricka varmt te och kolla på prison break. mys!

du fick mig att bli så otroligt osäker. jag litade på dig. jag trodde du var den du sa att du var. jag trodde du tog det på allvar. du ville bara en sak. jag förstår inte hur du kunde göra det. jag ser ner på dig och alla andra efter det du sa. du är så jävla feg. du vågar sen inte ens snacka med mig. du bara playade mig för jag antar att du inte hade något annat för dig..? fyfan. att du bara kan gå helt iskall ifrån allting och inte ens fälla en tår. medan du lämnar mig i tårar som än finns kvar. jag vill endå inte fälla en enda jävla tår för din skull. kämpar med det nästan varje kväll. jag vill adrig mer ha något med dig att göra. det verkar aldrig gå bra för dig i dina andra så kallade "förhållanden". men det suger att du kunde sjunka så lågt och trampa på mig och säga det som du vet gör ondast.

känner mig bara så sviken, krossad, ledsen, ensam, tom och tagen i andra hand.

jag blir så trött på dig. åååh. kan du inte bara sluta för en gångs skull? vill inte höra. aja nu skiter vi i det. ska ialf till gröna lund igen kanske med fia, tove, sofie, madde och johan. hoppas det blir roligt. sen blir det mys med mamma hela sommarlovet. puss!

nu är det sista dagen i grundskolan. alltså bara skolavslutningen kvar. jag är lycklig. jag slipper återvända till den där skitskolan även om jag endå kommer sakna den.. alla minnen är så starka. jag har gått igenom så mycket i den där skolan.. jag har varit i bråk, jag har busat, lekt, varit ledsen, besviken, glad, ja allt. kommer endå sakna atmosfären och klassen faktiskt. kommer verkligen kännas i hjärtat att jag inte ska gå i samma klass som min bubb. det är hårt. efter fyra år nu så ska vi inte gå tillsammans längre.

som sagt så har jag gått igenom mycket under fyra år. det har hänt saker jag aldrig trodde skulle hända varav att jag förändrades till någon person som jag själv inte kände igen. jag försökte att snabbt dra mig ur det när min mamma en dag sa till mig att hon inte kände igen mig. då vaknade jag. jag har blivit krossad, sårad och huggen i ryggen många gånger på fyra år. och det känns. ärren finns kvar men sakta men säkert så läker dom. jag har funnit vänner, varav en vän för livet. jag har skrattat med henne, busat, gråtit, bråkat och gjort allt med henne. jag känner henne ut och in och hon känner mig också. det är skönt att jag kan lita på henne så pass mycket som jag faktiskt gör..

jag gick från att ha IG i väldigt många ämnen (om man räknar med sjuan) till att nu ha tio stycken vgn (tror jag). det känns verkligen bra. för nu vet jag att jag faktiskt kan, när jag väl vill. skolan, ja.. vad var skolan i mina ögon när jag gick i sjuan? i princip ingenting. jag skulle dra till USA utan jobb eller pengar, trodde jag. tills jag i slutet endå var tvungen att inse att det aldrig kommer funka. ska jag dit så ska jag ha bra betyg, ett jobb, och pengar. den drömmen, drömmen om USA, höll hoppet och kämparglöden uppe för mig. för utan ett mål så hade jag faktiskt inte haft nånting. ingenting att sträva efter.

det har varit hårt, det har det verkligen. jag trodde aldrig nian skulle bli så pass jobbig som det har varit. jag trodde aldrig att jag skulle klara det. men det gjorde jag! och det är jag bra stolt över. men det var vissa tider då jag kände att jag inte orkade nånting. februari.. jag hatade den månaden och jag vill aldrig mer minnas. jag behöver bara säga ett ord. robin. fyfan vad jag mådde dåligt under den perioden. jag visste inte vart jag skulle ta ivägen efter allt med honom. jag ville bara strunta i allting och sova. sömnen tyckte jag var den enda lösningen på såren som han hade orsakat, för att jag kunde då koppla bort allting och leva i min egna värld. men jag visste endå att sömnen inte skulle göra mig glad, starkare eller lycklig. så jag tog tag i allting och det kändes mycket mycket bättre efter det.

det finns alltid tider då man verkligen vill ge upp allting, och tider då man är lite mindre självdestruktiv. ta vara på de lyckliga tiderna och tänk på att det alltid finns hopp även om du är väldigt långt ner i mörkret. för att oavsett vad människor kallar dig, hur hårt dom stampar på dig när du redan ligger, så ska du alltid stå upp för dig själv. för en dag, om många år, så kommer du se tillbaka på den tiden, starkare än någonsin, och trampa så hårt tillbaka, att dom aldrig kommer komma upp igen.

jag är less på att höra erat jävla tjat om min jälva vikt nu. jag gör vadfan jag vill med min egna jävla kropp. sluta kommentera den hela tiden för jag är väl medveten om hur jag ser ut och hur mycket jag väger. jag behöver inte höra det ifrån er. och det sista jag väntade mig var att höra det ifrån min egna jävla släkt. hur lågt får man sjunka egentligen?
finns bara en person som förstår och det har alltid varit min mamma. oavsett vad det gäller så har hon alltid förstått mig. det är jag glad över. jag behöver faktiskt inte höra erat tjat om att jag ska sluta äta godis och jag ska inte göra det eller det. låt mig vara bara. och ni ska fan inte sluta älska mig kanske för att jag ser ut som en gris. det är inte det kärlek går ut på. inte hur snygg man är. det kanske ni inte har förstått?

jag är så trött på dig nu. så trött så du inte ens förstår varför. du lägger dig i allt i mitt liv hela tiden. och bara för att du har fått 3 pusselbitar så behöver det inte betyda att du vet hela pusslet. sluta lek att du vet något. sluta tro att du kan allt hela tiden för det kan du inte. du vill bara att allt ska se så bra ut på ytan, men i själva verket så suger det bakom stängda dörrar och det vet du. sluta bygg upp ett skal som alla tror är så underbart.

The smile on your face let's me know that you need me
There's a truth in your eyes saying you'll never leave me
The touch of your hand says you'll catch me wherever I fall
You say it best, when you say nothing at all